Jag,stressad?

I flera års tid har jag haft problem med att maten fastnar när jag äter. Det känns som att jag ska kvävas och är verkligen obehagligt och för detta har jag uppsökt läkare och genomgått diverse undersökningar utan att hitta något. 
Det var först när en familjemedlem berättade om en person i hennes närhet som hade samma problem och hos henne berodde det på stress.
Jag har aldrig sett mig själv som en stressad människa, positiv stress ska ju vara bra?!

Denna helgen (tors-sön) har jag varit själv hemma med barnen och vi har knappt lämnat huset. Vädret har ju spelat in lite för med men dels för att jag inte har orkar.
Jag satte mig lite precis och skulle måla i min rogivande målarbok - 10 minuter klarade jag av. Då ska nämnas att under dessa tio minuter funderade jag på vad jag skulle göra när jag målat klart. Städa? Baka? Röja undan i garderoberna? 
Så blir det ofta, att jag funderar och planerar vad jag ska göra men så blir det liksom inget av det.
Eller så blir det lite halvdant istället för då har jag iallafall fått något gjort.

Det är så svårt att förklara hur det funkar då jag knappt vet det själv men i helgen har jag iallafall insett att jag nog faktiskt är stressad. Fast jag vet inte över vad men jag vet iallafall att jag ska sänka kraven på mig själv och familjen.
Jag vet att mitt jobb gjorde mig stressad och frustrerad men nu börjar jag nytt jobb i höst och det känns verkligen så bra!

Flummigt inlägg men kanske förstår ni lite ändå? Och pappa och ni andra som sagt till mig indirekt att dra ner på tempot, jag förstår nu, lite iallafall. 

Ha en fin dag.