Rädd för mörkret

Igår var vi på föräldramöte på Vilmers skola och efteråt när barnen somnat passade jag på att gå en runda runt sjön här. Jag brukar gå den "vanliga" rundan på 5km men igår kände jag för en längre runda och valde "Bergarundan" på 7km. Jag ville lyssna klart på podavsnittet och Alexander kollade på Game of Thrones hemma så det passade bra. 

Jag har inte gått den rundan på m flera år! Sist jag gjorde det fick jag oväntat besök i skogen av en skum man som sa att skogen tillhör fåglarna. Så helt ärligt har jag varit lite rädd för att gå den rundan. När jag gick där igår började det skymma snabbare än vad jag var beredd på, där gick jag i skogen i skymningen och allt jag kunde tänka på ifall det skulle hoppa fram någon från ett träd. Snabbt som attan gick det sista biten innan jag kom till elljusbanan. Där var lamporna tända och jag insåg när jag andades ut den varma luften från lungorna i den kalla luften att det är höst snart, riktigt snart. 
Jag känner mig faktiskt redo för hösten och allt vad den innebär. Är Du? 

Fotbollskille

Otippat att Vilmer spelar fotboll va?Haha! Jag har spelat större delen av mitt liv och Alexander spelar lite då och då när han inte stoppas av diverse läkare.

Det är så roligt att se honom på fotbollsplanen ihop med sina kompisar. Vilka små kämpar de är och man ser på dem hur de kämpar in i det sista.
Han spelade i en annan klubb förra året,Hillerstorps GoIF, men där kände han inte så många av barnen så det var inte alls lika roligt tyckte han. Vi har den åsikten att man gör det man själv tycker är roligt och skulle kompisarna vara där med så är det en bonus. Men detta året startade dem här hemma för hans ålder så då blev det naturligt att börja här istället.

Esther fick agera materialare igår vilket hon var så stolt över.

Så himla skön stil. Här berättar han att han fick en smäll på foten men att det inte gjorde ont alls.