Amning
Jag har sagt från början av graviditeten att jag vill amma och längre än sist om det går, ammade Vilmer i sex månader. 
Fram tills för cirka två veckor sedan gick det bra. Hon blev mätt och jag hade massor med mat, frysen var full med infryst bröstmjölk. Sedan fick jag mjölkstockning(tror jag,de på bb vet inte) och en rejäl sådan. 40 graders feber på kvällarna i två veckor, men tillslut fick jag penicillin och blev feberfri. 
Men under tiden jag kämpade med "mjölkstockningen" blev mjölkproduktionen allt sämre. Jag pumpade med en hemlånad pump från BB, men den gav mig bara såriga bröstvårtor så den lämnade jag tillbaka illa kvickt. 
Jag fortsatte att pumpa med handpumpen jag har hemma och under tiden fick Esther äta upptinad bröstmjölk från frysen då det lilla jag pumpade ut inte räckte långt. 
Men den frysta mjölken tog slut och vi "tvingades" köpa ersättning. 
Jag sa att jag inte orkar amma då det gör så ont i brösten och uppe på det även sår med, nej tack! Ingen amning här inte, kan ju inte amma till vilket pris som helst. 
Bestämde mig för att sluta amma helt och ge Esther "bara" ersättning. Men det är ju inte vad jag vill egentligen! 
Jag har fortfarande lite mjölk kvar och ikväll ammade jag henne för första gången på en vecka tror jag det är.
Och vet ni, det gjorde inte ont! Underbar känsla. Dock blev hon inte mätt alls så fick komplettera med ersättning efteråt men ändå.
Så nu är jag i valet och kvalet, amma eller inte amma. 

Det är ju så smidigt att amma om allt flyter på bra. Man har alltid maten med sig i rätt temperatur och allt. Slipper leta micro eller ha med termos med uppvärmt vatten. 

Hur har ni gjort? 

Amning och sånt
Det blir mycket bebissnack på bloggen just nu, hon är ändå bara 4dagar så ni får ha överseende ett litet tag. Mitt liv består inte av så mycket annat just nu. 

Amma. Ja jag ammar henne och mjölken har precis runnit till, eller håller på rättare sagt och det gör så ont! Fick sår på båda bröstvårtorna efter den första dagen men som tur väl är har de börjat läka. Den värsta smärtan är nu spänningen i brösten innan mjölkproduktionen har kommit i fas. 
Jag minns när jag hade fått Vilmer. Då tänkte jag att ska det göra så här jäkla ont är det inte värt det, men det släpper efter några dagar. Hoppas jag slipper mjölkstockning( http://www.1177.se/Jonkopings-lan/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Mjolkstockning/ ) bara. Det är lite svårt at "skydda" brösten från vind och kyla när det är 25 grader varmt. Inte så att jag vill dra på mig en kofta eller sjal direkt. 
Positiv grej är att jag får mycket större bröst! Inte van vid bomber annars direkt men nu snackar vi, haha! 
Ha nu en fin dag alla ni! 




Roligt var förresten att ni var över 200 som läste bloggen igår. Mer än dubbelt så många som annars, riktigt kul! 
Förlossningsberättelse
Jag tänkte jag skulle skriva en förlossningsberättelse nu när tid finns och Esther sover på mitt bröst och jag är hög på endorfiner så jag kan inte vila. 

Allt började i söndags morse. Jag vaknade vid 06 av att jag kände av starkare mensvärk än vad jag gjort tidigare i graviditeten, dessutom var det i samband med att magen blev hård och drog ihop sig. Idag kommer vi föda barn var min tanke.
Det var inga regelbundna värkar, ibland var 10e minut och ibland gick det 30-60 min till nästa. Precis likadant som när storebror Vilmer var på gång. 
Alexander fick sova och jag vilade lite till så gott jag kunde. 
Gick på toaletten och fick se att slemproppen lossnat och samtidigt fick jag ännu en smärtsam värk. 
Planerna som vi hade för söndagsförmiddagen gick halvt om halvt i kras, vågade inte lämna huset någon längre stund ifall vattnet plötsligt skulle gå. 
Under förmiddagen avtog värkarna och jag började känna mig lite besviken, tänkte att nu avtar det och vi får vänta några dagar till. Åkte till mamma och fikade men under tiden vi var där satte det igång igen och vi bestämde oss för att åka hem och ringa förlossningen. 
Eftersom förlossningen förra gången gick fort tyckte barnmorskan på förlossningen att vi skulle komma in så de fick titta och ta en kurva på mina värkar. Jag sa ändå att de är inte regelbundna och inte heller jätte smärtsamma. Som sist med Vilmer. 
Åkte till svärföräldrarna och lämnade Vilmer för att åka in till förlossningen, till skillnad från förra gången tog vi med väskor och grejer upp för att vara förberedda på att få stanna.

Kopplades upp till ctg 16.27, och som sist, inga regelbundna värkar och öppen bara 3cm. I samråd med barnmorskan sa vi att vi skulle komma tillbaka 19.30-20.00 för en extra koll om det händer något eller inte och under tiden åkte vi hem till Matilda i stan. Bajen spelade match då kunde vi lika gärna kolla på den medan vi väntar.  
När vi kom ner i källaren på sjukhuset blev värkarna intensivare och jag fick stanna och andas flera gånger, trots det åkte vi hem till Matilda, som vi hade bestämt. 
Väl  hemma hos Matilda blev värkarna mer intensiva och tillslut sa jag till Alexnder att han måste ringa förlossningen och säga att vi kommer in igen. 
Kom in mellan 18.15- 18.30. Då gjorde det ont! Öppen 6cm. 
In på förlossningssalen och där inne fick jag kvaddlarna som jag önskade, så himla bra! Hade så ont i jumskarna men efter kvaddlarna släppte det och det blev mycket bättre. 
Lustgasen och jag fann varandra och Alexander hjälpte mig att andas. Underbara man! Jag försvann in i dimman ett par gånger, men sedan var han superduktig på att hålla mig kvar. Andades med mig och peppade mig. Kände att det var dags att krysta, men vattnet hade ju inte gått! 
De fick ta hål på hinnan, detta 19.12, 19.16 första krystvärken, 19.18 den andra och POFF! Lillasyster bokstavligen flög ut! Shit! Det gick så fort, men väldigt väldigt bra för min del ändå. 

Är oerhört tacksam och glad att jag hade en så underbar barnmorska och undersköterska på plats. Det kom in en tredje kvinna, tror hon var barnmorska med och hjälpte till lite när de märkte att det gick så fort. Men framförallt är jag tacksam att jag har en så underbar man. Utan honom hade det ALDRIG gått så bra och det är sanning. Jag hade försvunnit bort i lustgasdimman istället för att andas igenom värkarna som jag kunde göra med hans stöd. 


Älskade lilla Esther. ❤️