Allt började i söndags morse. Jag vaknade vid 06 av att jag kände av starkare mensvärk än vad jag gjort tidigare i graviditeten, dessutom var det i samband med att magen blev hård och drog ihop sig. Idag kommer vi föda barn var min tanke.

Det var inga regelbundna värkar, ibland var 10e minut och ibland gick det 30-60 min till nästa. Precis likadant som när storebror Vilmer var på gång. 

Alexander fick sova och jag vilade lite till så gott jag kunde. 

Gick på toaletten och fick se att slemproppen lossnat och samtidigt fick jag ännu en smärtsam värk. 

Planerna som vi hade för söndagsförmiddagen gick halvt om halvt i kras, vågade inte lämna huset någon längre stund ifall vattnet plötsligt skulle gå. 

Under förmiddagen avtog värkarna och jag började känna mig lite besviken, tänkte att nu avtar det och vi får vänta några dagar till. Åkte till mamma och fikade men under tiden vi var där satte det igång igen och vi bestämde oss för att åka hem och ringa förlossningen. 

Eftersom förlossningen förra gången gick fort tyckte barnmorskan på förlossningen att vi skulle komma in så de fick titta och ta en kurva på mina värkar. Jag sa ändå att de är inte regelbundna och inte heller jätte smärtsamma. Som sist med Vilmer. 

Åkte till svärföräldrarna och lämnade Vilmer för att åka in till förlossningen, till skillnad från förra gången tog vi med väskor och grejer upp för att vara förberedda på att få stanna.

Kopplades upp till ctg 16.27, och som sist, inga regelbundna värkar och öppen bara 3cm. I samråd med barnmorskan sa vi att vi skulle komma tillbaka 19.30-20.00 för en extra koll om det händer något eller inte och under tiden åkte vi hem till Matilda i stan. Bajen spelade match då kunde vi lika gärna kolla på den medan vi väntar.  

När vi kom ner i källaren på sjukhuset blev värkarna intensivare och jag fick stanna och andas flera gånger, trots det åkte vi hem till Matilda, som vi hade bestämt. 

Väl  hemma hos Matilda blev värkarna mer intensiva och tillslut sa jag till Alexnder att han måste ringa förlossningen och säga att vi kommer in igen. 

Kom in mellan 18.15- 18.30. Då gjorde det ont! Öppen 6cm. 

In på förlossningssalen och där inne fick jag kvaddlarna som jag önskade, så himla bra! Hade så ont i jumskarna men efter kvaddlarna släppte det och det blev mycket bättre. 

Lustgasen och jag fann varandra och Alexander hjälpte mig att andas. Underbara man! Jag försvann in i dimman ett par gånger, men sedan var han superduktig på att hålla mig kvar. Andades med mig och peppade mig. Kände att det var dags att krysta, men vattnet hade ju inte gått! 

De fick ta hål på hinnan, detta 19.12, 19.16 första krystvärken, 19.18 den andra och POFF! Lillasyster bokstavligen flög ut! Shit! Det gick så fort, men väldigt väldigt bra för min del ändå. 

Är oerhört tacksam och glad att jag hade en så underbar barnmorska och undersköterska på plats. Det kom in en tredje kvinna, tror hon var barnmorska med och hjälpte till lite när de märkte att det gick så fort. Men framförallt är jag tacksam att jag har en så underbar man. Utan honom hade det ALDRIG gått så bra och det är sanning. Jag hade försvunnit bort i lustgasdimman istället för att andas igenom värkarna som jag kunde göra med hans stöd.